Minnesord för Lars Otto

En fin idrottsvän och omtänksam människa har hastigt lämnat oss. Samma dag som Bordtennisklubben Frejs styrelse skulle sammanträda fick vi det tragiska beskedet att Lars Otto hade avlidit av en stroke föregående natt. Några dagar tidigare hade vi planerat för vår vanliga tisdagssamling med "seniorerna" på Futurum, Frejs nya, fina arena.
 
Lars Otto var en person som alltid satte laget före jaget. Det tog sig bland annat uttryck i service i samband med den viktiga sociala gemenskapen eller att administrera och spåra äldre handlingar och foton i klubben. Typiskt för Lars Otto var hans optimistiska inställning. Trots en nyligen misslyckad knäoperation var han helt inställd på att, efter sina förutsättningar, fortsätta med "världens snabbaste bollspel".
 
Som junior spelade Lars Otto för anrika Vetlanda BTK, som på 50-talet tillhörde högsta serien. Undertecknad spelade min första tävlingsmatch mot honom 1949 eller 1950. Redan då utmärkte han sig för sportslighet och ett uppträdande som han säkert fört med sig även i sin lärargärning.
 
Hans största insats för Frej var att, tillsammans med Ewa Carlsson Fors, Eva Hultenheim och Anders Jansson, starta "Poolpingisen" i början på 80-talet. En oftast månatlig ungdomsturnering för de yngsta spelarna från sju år och uppåt, där alla får spela lika mycket och i pooler med jämbördigt motstånd och där alla får priser eller diplom. Poolpingisen har därefter blivit en "institution" och är BTK Frejs viktigaste plantskola.
 
Även om Lars Otto höll en låg profil, försynt och lågmäld som han var, var han ändå mycket tydlig i sina åsikter vad gäller klubbens ideologi och fostran av unga spelare. Han var ofta ett stöd i organisationen som "bollplank" och problemlösare. Med sin stillsamma humor skapade han alltid trivsel och trygghet med sin närvaro. Hundratals ungdomar och medlemmar sörjer och minns Lars Otto Harrysson.
 
För Bordtennisklubben Frej och "seniorerna"
 
Reine Lindahl